Lite glad

Okej, lite mulet och så var det idag (även om Stockholm var varmast i Svealand). Men man blir alltid glad när man går förbi Aronsberg och ser kastanjerna blomma där, samtidigt som syrenerna blommar uppe på Färjan.
Snart ska jag göra fotoreportage inifrån Färjan (bara jag får tag i koden). Då ska ni också få en uppskattning om hur många intriger som just nu pågår i det kvarteret, bostadsrättsföreningarnas svar på en studentnation.

Karlberg...

...ligger visserligen utanför Upptagningsområdet, men bilden är tagen innanför, på Kungsholms Strand. Deras payoff "världens äldsta kadettskola som fortfarande bedriver utbildningsverksamhet" är ju fullständigt lysande. Sitter som ett smäck.

Hmm, bokcaféet Espacio är på Industrigatan är också ett ställe jag önskade att jag kunde bara gå in till någon gång, men de har alltid stängt när jag passerar. Hursomhelst, de verkar ha fått konkurrens av Kafkaf nere på Kungsholms Strand, som alltså snodde den smått självklara referensen till ångestens mästare. Men trots det tunga litterära namnet känns Kafkaf inte alls lika litterärt som Espacio, snarare som en glad tonårstjej (om ditt café var en person osv). Inget fel på det. Men när de skriver bakery and roastery tolkar jag det om att de både bakar brödet och rostar kaffet själva. Är det sant så är det ju fantastiskt. Men jag tror inte att det är sant.

Benne bo benne bo benne bo!

Det låter som en hejaramsa, men Benneboden är ju ett av många nav i Upptagningsområdet. En trevlig, familjär, ren och fräsch butik (önskar jag kunde säga billig också men det går bara inte). Skylten med LIVS, må den aldrig försvinna. Och må aldrig kvinnan som arbetar där inne jobba utan sin guldkeps.

Ornitologi

Bildade människor vet att den gamla judiska begravningsplatsen på Alströmergatan heter Aronsberg. En sådan bildad människa är Nisse, som har startat ett projekt värt att uppmärksamma: han ska "kryssa" (alltså spana in) så många olika fågelarter som möjligt på Aronsberg.
Han har en blogg för ändamålet: www.aronsberg.blogspot.com. Där kan ni också se fina bilder på honom.
Han hävdar i en kort intervju att valet av lokal inte ska tolkas som ett inlägg i Israel-Palestina-konflikten.

Konst

Mest ser det ut som en bildsal på ett estetiskt gymnasium, tyvärr. Men kanske görs stordåd därinne på Svarvargatan, i kvarteret Färjan. Men jag undrar det, ja.
Då blir jag betydligt gladare av illustratören som håller till alldeles intill. Hon ska få göra inbjudningskort om jag gifter mig.

Fortfarande ingen slips

Varje dag tänker jag att jag ska köpa en slips på Ulterior Motive. Men det har inte blivit av än. Snart händer det nog.
Kolla gärna på deras hemsida på www.umotive.com. Den är fin.

Macbeth på Arbetargatan

En hel butik med bara skotska kläder, skotsk mat, böcker om Skottland i kosrningen Arbetargatan-Fleminggatan. Det sägs att Östermalmsdamer går hit i smyg för sina vänninor för att ta del av de prisvärda produkterna (en bråkdel av vad man får betala hemma på Banérgatan).

Gammalt och nytt

Ja alltså ett litet resebyråkluster hittar man också om man är en flitig cyklist. Här slumpas flygstolar ut minsann. Men lite längre ned på Igeldammsgatan finns en klassisk resebyrå, du vet en sån med små modellplan från KLM i fönstret. Man undrar ju vem som knallar nerför Igeldammsgatan för att beställa en resa på en resebyrå these days. Min (något rättshaveristiska) tanke blir: vilken skum verksamhet ska denna resebyrå dölja?

Lite bättre, men inte mycket

Min besvikelse i förra inlägget mildras något av att titta in i Grandpas butik. Men av just den här vyn får jag mest lite sån där ångest man fick när man var hemma hos farmor och hade tråkigt när man var liten. Det finns en gräns för hur roligt det är med gamla saker.

Ledig lokal-skandal

Jag försöker ju driva tesen att Upptagningsområdet är en expansiv plats, där företag och privatpersoner blomstrar. Då blir man extra besviken när man ser sånt här. Besviken, ja det är ordet. Den översta bilden är från Industrigatan och den undre från Fridhemsgatan, intill Grandpa.

Lite Paris är det allt, om man tar en bild åt andra hållet. Fast mindre lösa hundar. Och hade jag bara varit lite mer missunnsan så hade jag varit avundsjuk på en del av balkongerna. Nu är jag inte alls det. Avundsjuk alltså.

Utsikt från Alströmergatan.

Från mitt fönster nästan längst upp på Alströmergatan ser man faktiskt Sportpalatset, taken på Kungstornet, Kaknästornet samt Fastighetsägarna Stockholms anskrämliga byggnad.