Jag tänker att mina kvarter är som ett Sverige i miniatyr. Ungefär så här:
S:t Eriksgatan är som Östersjön, på andra sidan ligger kontinenten. Fleminggatan är Nordsjön. Köpenhamn ligger alltså ungefär vid Nordeakontoret på Fleminggatan...ni fattar.
1. Det kan verka som om andra stadsdelar är mer lokalpatriotiska än vi, precis som svenskar i förstone kan verka väldigt blygsamma. Men egentligen är det tvärtom: under huden bankar ett mycket patriotiskt hjärta hos oss Västra Kungsholmare, precis som hos svenskar. Vi är alltså lokalpatrioter i smyg.
2. Våra kvarter, alltså de väster om S:t Eriksgatan, var länge industrialiserade och kanske lite eftersatta, men när väl informationssamhället kom så var vi vakna: gallerier, Grandpa, Konstbar, Lexington, mängder av företag som visar att Kungsholmen och Sverige har fattat galoppen ligger i kvarteren. Vi är alltså pragmatiska och duktiga på att ta till oss nya idéer utifrån - precis som Sverige.
3. I våra kvarter är det aldrig långt till naturen. Vi är omgivna av vatten, nära till Fredhäll och Karlberg och förlägger gärna våra söndagspromenader dit. Och titta bara på min vän Niklas fågelblogg. Vi är helt enkelt ovanligt naturintresserade.
