Berömmelse för kvarteren samt Bennebodens historia

I torsdag (alltså i förrgår) publicerade DN På Stan (tyvärr har jag bara hittat den i papperstidningen och inte på webben) om kvarteren! Jag ger några tips på guldkornen, och så finns det en karta där turister och nyfikna boende kan lotsa sig fram i Stockholms mysigaste kvarter.

Var inne på Benneboden i går morse och där låg artikeln framme på disken. Ägaren förklarade för mig att han minsann drivit den i 21 år. Intressant nog har en av kommentarerna till tidigare inlägg handlat om detta, läs bara denna synnerligen trevliga kommentar:

Hej.Min farmor är 101 år och har bott på Alströmergatan 25 sedan 1959. Jag har för mig att, när jag var liten låg det en tobaksaffär där LIVS ligger i dag. En riktigt inrökt trevlig tobaksaffär med stort sortiment och organiserat plåtter; allt höljt i ett hemlighetsfullt mörkgult ljus och expedierat av en äldre gentleman.Min farmor är helt klar i knoppen och bor fortfarande hemma och är frisk, så om undrar nåt om "förr i tiden" angående ditt älskade område, kan du säkert få svar från farmor Westa!

Visst blir man nyfiken på farmors historier och minnen? Tänk att en tobaksbutiks historia kan vara så spännande...

Inte ensam

Det finns fler bloggar på Kungsholmen! Det finns alltså fler kvartersnördar. Härligt.

Ett postkontor

Titta på denna karta över mina kvarter. Det är en tunnelbanekarta från 1973 som jag hittade på den här trevliga genomgången av historiska hållplatsnamn i Stockholm.

Ser ni det lilla posthornet vid trekorsningen Alströmergatan/Igeldammsgatan? Det har alltså legat ett postkontor precis mittemot mig. Tänk om man kunde hitta någon pensionerad kassörska som jobbat där, vilket intervjuscoop till bloggen!

Nu ligger där en målerifirma med det käcka namnet Granath och Polsk. Måste ta mig in där med kamera och se om jag hittar några spår av postkontoret. Återkommer!

Låt den rätte komma in på riktigt

Ni visste väl att det finns en länk mellan mina kvarter och höstens blockbuster Låt den rätte komma in? Faktiskt en mindre sjö full med småvampyrer.

Igeldammsgatan heter just så för att Apoteket hade just dammar med iglar där förr. Iglar som användes i medicinskt syfte för att suga ur sjukt blod ur människor. Om vi haft några mer mänskliga vampyrer vet jag dock inte.

Mina kvarter och Sverige - nr 4

Glömde en sak som gör att mina kvarter är lika Sverige i stort - den offentliga sektorn har stor betydelse. Bara Alströmergatan kan ju ståta med inte mindre än två statliga verk, Tullverket och Skolverket. Så det är den fjärde likheten - stor offentlig sektor och ett framgångsrikt näringsliv.

En sak till

Okej, det hände en annan sak när jag var på biblioteket: När jag satt vid en dator och sökte så satte sig en vinddriven existens vid sidan av mig och tog fram sitt gmail-konto. Redan här har jag ju erkänt att jag gjorde mig skyldig till tjuvtittning.

Ämnesraden fylldes av ett förnamn punkt efternamn....@riksdagen.se. Ojojoj, jag började redan här känna rättshaveristvibbar, och jag blebv inte besviken. Jag fick live se hur en sådan där packad, tät rättshaveristtext kommer till, han jobbade med den omsorgsfullt i en halvtimme. Och resultatet blev det vanliga: en fullständig ogenomtränglig text, en festival av bisatser och inget, absolut inget som hjälper läsaren framåt.

Antagligen var han arg.

Två tips

Hittade två saker i helgen som är ett måste för varje stockholmare som är det minsta intresserade av sina kvarter:

1. Stockholmskällan. En fantastisk sajt gjord av Stockholms Stad, Stadsmuseet, Spårvägsmuseet och några andra. Man kan söka på gamla dokument, kartor, ritningar, ljud och framför allt määängder av bilder. När jag sökte på "Kungsholmen" hittade jag till exempel 447 bilder, 122 dokument, 4 kartor....underbart!

2. Stockholmshyllan på Stadsbiblioteket. Jag (och säkert många i min generation) har nog en liten övertro på nätet. Jag trodde liksom att det mesta gick att ta reda på om mina kvarter, bara man googlade tillräckligt smart. Jag hade fel.

Herregud vilka hyllor! Meter efter meter med Stockholmslitteratur. Lånade med mig massor hem, har nördat ner mig hela helgen. Visste ni till exempel att Kungsholmsgatan (den som går in vid Scheelegatan) en gång gick parallellt med Fleminggatan och slutade vid Mariebergsgatan? Kungsholmsgatan har alltså en gång varit en del av mina kvarter!

Sverige i miniatyr

Jag tänker att mina kvarter är som ett Sverige i miniatyr. Ungefär så här:

S:t Eriksgatan är som Östersjön, på andra sidan ligger kontinenten. Fleminggatan är Nordsjön. Köpenhamn ligger alltså ungefär vid Nordeakontoret på Fleminggatan...ni fattar.

1. Det kan verka som om andra stadsdelar är mer lokalpatriotiska än vi, precis som svenskar i förstone kan verka väldigt blygsamma. Men egentligen är det tvärtom: under huden bankar ett mycket patriotiskt hjärta hos oss Västra Kungsholmare, precis som hos svenskar. Vi är alltså lokalpatrioter i smyg.

2. Våra kvarter, alltså de väster om S:t Eriksgatan, var länge industrialiserade och kanske lite eftersatta, men när väl informationssamhället kom så var vi vakna: gallerier, Grandpa, Konstbar, Lexington, mängder av företag som visar att Kungsholmen och Sverige har fattat galoppen ligger i kvarteren. Vi är alltså pragmatiska och duktiga på att ta till oss nya idéer utifrån - precis som Sverige.

3. I våra kvarter är det aldrig långt till naturen. Vi är omgivna av vatten, nära till Fredhäll och Karlberg och förlägger gärna våra söndagspromenader dit. Och titta bara på min vän Niklas fågelblogg. Vi är helt enkelt ovanligt naturintresserade.